..ja vilka tankar jag har fått de senaste dagarna...

För mig har ett till barn i familjen inte funnits på kartan...men nu helt plötsligt så har tanken tagit plats hos mig...

Med mina två äldsta barns ...hur ska jag skriva...ja handikapp kanske...så har jag börja tänka i banor som att det kommer bli vår yngsta dotter som kommer att bli deras stöd i livet...och kanske det blir ett stort ansvar för henne...och då vore det ju skönt att kunna dela det med ett syskon till... mörka tankar...

Tankarna har kommit nu när jag plockade ut spiralen förra veckan...samt när vår sons läkare föreslog en ny psykologutredning...jag är ju trots allt "bara" 42 år...men neeeej...det är ändå inga realistiska tankar...

...och i dag var första mensdagen...så nu har jag tagit första pillet på p-pillerkartan....

Jag känner att jag fortfarande är i lite chock över min dotters diagnos - autistisk syndrom...och jag kan inte rikigt se henne som vuxen...och vad vet vi om framtiden??? hon kommer kanske att klara sig alldeles utmärkt efter sina förutsättningar...

... ja nu är de iväg "alla 3"...maken är ledig idag, så nu skjutsar han...

I dag är en vanlig dag...snart iväg till jobbet, maken hämtar vår yngsta med kompis efter skolan, jag hämtar sonen när jag slutar... vår äldst kommer hem själv!

Maken ska åka med sonen till habiliteringen och träffa logoped i dag, vi ska få något träningsprogram för att öka sensibiliteten kring vår sons mun...hoppas att det ger resultat ...vi ska köra det intensivt i ca 5-6 veckor...

Sonen har också "fått" en dator via skolan för personligt bruk så han får ta med den hem också - hoppas verkligen att den ska bli ett stort stöd för honom!!!

Nej nu är nog maken hemma snart så nu är det bäst att jag sätter fart och gör mig i ordning till jobbet!!

Carpe diem