Ja nu har jag börjat att äta mat igen - efter nästan 3 veckor med xtravaganzas soppor...

och det känns såå skönt!!

I dag har jag och sonen varit på shoppingstråt...shoppat till mig - och faktiskt hittat några klänningar och en blus/tunika från Bondelid  och jag har handlat  allt i stl 40 eller M !!! Det var ett tag sedan...

I kväll så har vi ätit kyckling och en god fetaost sallad...barnen och maken fick sås och strips. Men jag har också haft lördagsmys med lite naturgodis, lite dessertost och kex och ett glas vin!!!

I morgon väntar en dag med mycket fotboll...sonen spelar sin sita match för säsongen och så ska vi hjälpa till med försäljningen...

Känner mig lite trött efter dotterns natt gäst spel i går...sen kväll och tidig morgon med mycket fnitter  så det blir nog snart natti natti för mig...

Här kommer mina nya och gamla mått ...roligt att skriva tycker jag...

Första gången som jag mätte mig var 14/3 och då såg det ut så här:

överarm   39cm

midja   105cm

höft   129cm

lår   73,5cm

I dag den 25/9, alltså lite drygt 6 månader så ser det ut så här:

överarm   30cm

midja   83,5 cm

höft   106cm

lår   60,5cm

Inga modell mått men helt OK för mig!

...ja idag var jag uppe före tuppen ..öppnade på förskolan istället för

en arbetskamrat som åkt till Sthlm.

Jag har ju annars fått fasta tider - 9-14 - super!!!

Men idag blir det alltså en ännu tidigare dag!

Och ingen vägning eller mätning hann jag med i morse...

får se om jag tar fram måttbandet i kväll..

Sonen ska klippa sig m farfar´s och sedan sova över där, min stora tjej ska på kalas 18-21 och lilltjejen ska få övernattningsfrämmande... så det blir en lugn fredagsmyyys med Idol skulle jag tro i kväll....

... ja, som en fånge känner jag mig just nu... 

arg och uppgiven...

och ledsen på mig själv för att jag t.ex inte kan säga nej...suck!

I dag hade jag bestämt mig för att säga nej till min yngsta dotters kompisar, efter klockan 18 ca...så att jag ska kunna gå ut och ta en promenad...men jag KAN inte...vet inte hur jag ska göra???

Nu har hon två kompisar här... maken är på fotbollsträning med sonen...

Jag känner också att jag aldrig kan göra det som jag vill eller har lust med...har t.ex inte varit in till stan på månader, själv eller med en kompis...

Min man jobbar väldigt mycket kvällar och han har dessutom fotboll med sonen 2 kvällar i veckan...

De få gånger som jag har åkt iväg in till stan känner jag mig alltid stressad...

Även barnen ger mig dåligt samvete om jag någon gång ska åka iväg på något...även om jag är hemma varje em och i princip varje kväll...

I grunden så kanske det är mitt eget fel...eftersom jag alltid finns hemma för dem...

Men det är väl så det ska vara... utan att jag ska känna mig som en skurk om jag ska ta en promenad, handla eller åka på något möte...

När barnen ska gå och sova så brukar vi natta dem i sina sängar...och om inte jag följer med upp på kvällen...så är det som om jag ALDRIG följer med dem upp...

Suck, suck...

Det är jag som håller reda på alla veckobrev (3st) = gymnastikväskor, utflyktsfika mm, handlar, lagar middag, tvättar och lägger fram kläder,möten, duschar barnen, kvällsfika, läxor...

Just nu längtar jag efter en förstående man som inte "måste se en alltid lika viktig fotbollsmatch på TV", lite shopping och varför inte lite MAT !!!

Ja liite synd om mig är det nog...

Jag har börjat att räkna ner dagarna tills jag ska sluta med mina soppor...som det känns nu så slutar jag nog efter helgen...så på måndag blir det vägning...

Och i morgon tror jag att jag ska mäta mig  ska jämföra mina mått med när jag startade i mars...

...ja i dag har det vare möte på möte och så har vi ett ikväll. Jag var till sonens skola och mötte hans 2 lärare, rektor och två logopeder...lite människor mot vad vi är vana vid...

Våra möte där är ofta givande och med kunnig och engagerad personal och så även idag... Vi disskuterade engelskans vara eller icke vara...men logopeden tyckte att han ska läsa även engelska...det finns enligt henne inga studier på att det skulle försvåra för personer med språkstörningar att börja läsa ett till språk...så då fortsätter vi med det .

Nästa vecka så har vi en utbildningsträff med personal från skoldatateket, för då ska sonen "få" en egen dator som hjälpmedel att använda i skolan och hemma.

Maken har som hastigast rapporterat från sitt möte på BUP med psykolog och personal från hennes skola...och han var inte alls lika nöjd ...enligt psykologen så är vi alldeles för snälla...ställer för lite krav... och på skolan så säger de förståss att det inte finns resurser...

Så nu ska maken och jag sätta oss ner och skriva ner några punkter som vi vill ta upp med rektorn...som för övrigt inte ens var med på mötet i dag ...

Har precis skjutsat sonen på innebandy...ska plocka ihop lite och sedan ska jag och dottern på ett f-samtal...och det kan ju gå hur som helst...sådana möten har alltid varit jobbiga för henne...nu säger hon att hon i nte vill gå...och jag har sagt att hon måste vara med en liten stund...

... min son går ju nu i fyran och nu börjar det på allvar med engelskaläxor...

Han har ju sin diagnos - ADD samt en svår språkstörning - så han har helt enkelt fullt upp med svenskan...

jag vill ju självklart att han ska läsa engelska...men i kväll när vi gjorde eng.glosorna...så börjar jag faktiskt att tveka ...det kommer att bli mycket svårt för honom...och han är en sån kille som vill vara duktig och gör alltid sitt bästa...nu känner jag att det här kommer nog att bli övermäktigt för honom...

Åååhhh mitt hjärta värker verkligen för honom.......

Men vi får inte ge upp - så länge som han tycker att det går bra så fortsätter vi...

I morgon så har vi möte med teamet och lärarna på skolan, så då ska jag ta upp det.

När han slutade trean så nådde han inte målen i vare sig svenska eller matte...men de resonerade som så att han vinner inget på att gå om trean...han behöver läsa i sin egen takt och med extra hjälp i allafall...Klokt tycker vi.

Varför får en del så mycket att kämpa med?

Tur att han är en härlig kille med många andra talanger och förmågor

Jag tar nog min promenad i kväll istället nu när maken kommer hem... fryser inte lika mycket och så behöver jag rensa skallen och vara ifrån barnen en lite stund (har vabbat fre, må, tis)...så maken får natta barnen...

I morgon så har vi sonens möte på skolan( som jag går på), dotterns möte på BUP(maken går) samt utvecklingssamtal med dotterns mentor på kvällen...och hon vill inte vara med...men jag har sagt att hon måste vara med en stund...

...jag gå ner mycket i vikt NU! Som jag fryser !!!

Händerna är iskalla och det känns som jag inte har någon blodcirkulation alls...har druckit flera koppar the, varma tröjor och en varm soppa till lunch...

men inget hjälper...

Måste nog städa ur bastun ...den har vi använt 2 ! gånger sedan vi flyttade hit för sex år sedan...jag tycker ju egentligen inte om att basta...men jag tror jag kan ändra mig!

... sushi, värme, egen tid, tid med min man, hårdbröd med kaviar, ägg, kycklingfilé, fetaost, nyputsade fönster, Mallorcaresan, Sthlmresan med flickorna, friska barn...mm mm mm

Nu lunchar jag med mina flickor - sonen är frisk och iväg på skola...

tänder ljus och myser i höstrusket!