...morgondagen gör jag, har precis checkat av almanackor mot barnens veckobrev...

I morgon så ska jag på tre olika f-samtal .

 Det första gäller min yngsta dotter som går i ettan, ska bli roligt att få höra lite mer om vad det är de arbetar med.

Det andra och tredje ska min son och jag på, först ska vi ha

ett "vanligt" f-samtal och efter det så kommer de andra ...dvs speciallärare och tal-fröken och talpedagog samt hans vanliga fröken...och ibland även fler...

På dessa "stormöten" brukar han inte vara med...men nu är det tänkt att han också ska vara med, i allafall en stund så att han kan få höra lite om hur han har utvecklats - vi ska visa på för honom vad han KAN och

vad han har lärt sig!

Efter dessa samtal så planerar jag en stadsresa

med 7-års presenter att handla...

Maken är hemma och skjutsar till dotterns innebandy.

...barn !!!

Vad jag älskar er!

Men mer och mer så börjar jag se att det som jag har haft som vardag och vanligt familjeliv...kanske inte är ett helt vanligt familjeliv...

Ibland så har jag nästan slagit knut på mig själv för att "förekomma" eller ligga steget före...så att saker och ting ska fungera smidigt...

Jag inser nu att allt mitt tjat kanske båda mina äldsta ändå mår bra av...

i vilket fall som helst så behöver de det...för att komma ihåg vad de ska göra...

I början på december ska vi till sjukhuset för att få veta vad de har kommit fram till att vår äldsta dotter behöver för stöd i sin vardag.

Det känns........på många sätt.....tungt...

Men ändå känner jag i mitt hjärta att det är rätt! Rätt att vi har tagit i tu med detta redan nu....

L O V E