... en av mina kollegor åker "Öppet spår" i morgon så jag ska öppna istället för honom... suck !

 Jag tycker att det har blivit jobbigare med åren ;) att öppna...sover dåligt eftersom jag är rädd att försova mig...bör vara på jobbet 06:20, vi öppnar 06:30.

I morgon ska jag träffa en arbetsterapeut på BUP ang. min äldsta dotter och hennes svårigheter med att känna av tid...hoppas att de har några smarta ideér som kan hjälpa henne och oss!

Så nu är det dags att göra kväll här hemma...ta fram kläder till barnen & packa deras väskor...och sedan sängen!

I morgon är det invägning!!!

"Say no more"

... jag läser/följer några adoptionsbloggar...

och jag lider verkligen med dem som väntar på sina små...för väntan är verkligen olidlig...

Såhär i efterhand så kan jag helt ärligt säga att den dagen vi fick våra barn i våra armar - så fanns inte den väntan som vi hade känt kvar...jag har också haft några i min bekantskapskrets som har fått vänta "för länge" och även för dem så tror jag att det har känts så...

När vi skickade våra handlingar till SydKorea, låg väntetiden på ca 3-5 mån från det att handlingarna skickats till att man skulle vara hemma med sitt barn...

Våra handlingar gick i väg i januari-97, så senast i Maj -97 borde vi vara hemma med vårt barn...men då bestämde sig SydKorea för att se över lagarna...så all adotion stod still...i Nov-97 fick vi vårt barnbesked och  i Jan-98 fick vi resa till Seoul och hämta vår dotter ! Det tog 12månader. I dagens adoptionsvärld är det ju ingenting...men för oss var det en evighet...eftersom vi hade räknat med 3-5 mån...

Så håll ut alla ni som väntar på era små!!!

Ni är snart där!

... allvarligt !

Jag måste göra något åt min vikt!

För min egen skull och för barnens skull!

Jag skämtar gärna om min vikt med andra...i fredags på jobbet så sa jag till min kollega, när det kändes "lite"jobbigt att knyta mina kängor...att jag får väl köpa stövlar istället...

Men det är inte roligt nu...

Vägde mig hos mina svärföräldrar en dag här i veckan...och jag väger lika mycket nu som dagen innan jag skulle föda min dotter...

Som tur är så har jag en kropp som / eller så klär jag mig så att det inte är många som tror att jag väger så mycket som jag gör...

Men de sista veckorna har jag gått upp flera kilon igen så nu kan jag inte ha mina senaste jeans...jag klär mig mest i tights och tunika...och jag gillar verkligen kläder...

Så eftersom jag inte mår bra av det här...och min vikt börjar verkligen att närma sig en ohälsosam nivå...

Så MÅSTE jag börja tänka om NU !!!

Min man arbetar mycket kvällar och dessutom olika kvällar varje vecka...jag har därför skyllt på att jag inte kan boka upp någon speciell kväll i veckan för min egen skull... men det håller ju inte...Jag slutar kl 13 några dagar i veckan...så då får jag helt enkelt ta min tid direkt efter jobbet dessa dagar (promenera/simma).

Så nu börjar en lång väg mot min målvikt (enligt mig själv) som ska ligga mellan 65-69 kg.

Då är jag nöjd!

När jag blev Guld medlem/Ständig medlem i WW 1991 var min

målvikt 60 kg... men då var jag ju 24 år ;-)

... sovmorgon fick vi imorse ...

Barnen sysselsatte sig själva fram till ca 8:45 med gameboy, nintendo DS, TV och playstation...

Sedan prioriterade jag barnen ! :-)

Vi gick i väg till en pulkabacke hela familjen - mysigt!

Och jag passade dessutom på att gå en lite tur själv...välbehövligt!

I vanliga fall så är det så mycket annat som har/får högre prioritet...tyvärr.

T ex tvätt, städning, undanplockning, handling m.m + att jag MÅSTE sätta mig ner och börja med mina uppgifter till min kurs som jag går på universitetet..."Lärande genom handledning och refelktion" 7,5p...

undrar ibland om jag har tagit mig vatten över huvudet...men det är ju roligt oxå..

Bestämde med maken att jag ska få egen tid att plugga i morgon, då han åker iväg med barnen några timmar - då gäller det bara att plocka fram disiplinen...är ju 18 år sedan jag studerade sist...

Nu ska vi ladda för melodifestivalen och min stora tjej ska på kalas och min lilla tjej ska få en kompis hit som ska sova över.

Sonen och pappan är och handlar.

Här hemma blir det Tacos i kväll!

... är maken och barnen i väg...

Jag börjar jobba 9:30, skönt att få en liten stund själv i huset ;-)

Helgen närmar sig också, härligt med sovmorgon, det känns inte bra att behöva väcka barnen på morgonen...

Sonen behöver vi förstås aldrig väcka - han verkar ha en inbyggd klocka...sover i princip inte längre än 6 någon morgon...den sista tiden nu har han dessutom börjat att vakna vid 5 !! Tror att det har att göra med att han är lite mörkrädd...och inte kan somna om när han har vaknat till...hoppas att det vänder snart - både för hans egen skull och för vår...!

I helgen har vi ingen aktivitet för barnen...bara 1 kalas & 1 kompis som ska sova över...så om det blir lite varmare så hoppas jag att vi kommer iväg att åka slalom!

Och jag måste sätta mig och plugga!!!!! Ligger hopplöst efter med både litteraturen och mina uppgifter...:(

Stängningsfredag för mig på jobbet i dag, maken jobbar till 20:00, så barnen får gå hem till sina underbara farföräldrar efter skolan - och får mat där oxå!!

Sen väntar mysfredag med barnen och "Let´s dance"

&

popcorn!

... barnkommentar från min familj...

Även om den kändes i hjärtat...

Med två adopterade barn i familjen så blir det ju lätt mycket fokus på dem...de har sina egna Korea- och Kinasaker, de har filmer från våra resor...samt att vi har adoptionsfester...

Så det är inte ofta man tänker så , men det kan inte alltid vara lätt att växa upp som biologiskt barn i en adoptivfamilj...

För ett tag sedan så sa min 7-åriga dotter :

"Visst ville ni ha en från Sverige också sen...?"

Självklart !!!!  Älskade unge!

Hon är så självklar för oss - men hur hon känner sig är svårt att

 sätta sig in i...

Född på Lucia är hon så lite speciell är hon ändå !

... en annan härlig kommentar

fick jag från min dotter när hon var ca 2½ år...

(Som bakgrund kan jag nämna att under adoptionsprocessen blev vi "matade" med tips om hur vi bäst skulle prata om adoptionen med vårt barn. Ett av tipsen som vi tog till oss var att redan från början prata med vår dotter om hennes land och var i från hon kom...)

Så vid ett tillfälle så föll det sig naturligt för mig att säga till henne : -Jaa, du är ju från Korea.

Min lilla dotter svarar då : -" Näää, Ikea !

"Sååå gulligt !!! Och Ikea var ju något som hon kunde relatera till...

... läste nyss en annan blogg om adoption...och kom då i håg vad vår grannpojke som då var 6 år frågade mig när vi väntade vår dotter från SydKorea...

Det här var någon gång 1997...

Vår grannpojke var och hälsade på hos oss, och jag hade en adoptionsbok liggande på en bänk. Bilden på boken var på ett litet mörkhårigt barn...Jag som är förskollärare ;-) tog genast tillfället i akt att på ett pedagogiskt sätt berätta att vi skulle åka till ett annat land för att få vårt barn...

Då säger 6-åringen... -"Näää"

och jag hinner tänka ganska många tankar... varför han säger -"nääää"

Jag frågar : -"varför inte det?"

6-åringen svarar :-"Jag kan ju inget annat språk jag."

Barn är verkligen härliga och naturliga!