... en av mina kollegor åker "Öppet spår" i morgon så jag ska öppna istället för honom... suck !

 Jag tycker att det har blivit jobbigare med åren ;) att öppna...sover dåligt eftersom jag är rädd att försova mig...bör vara på jobbet 06:20, vi öppnar 06:30.

I morgon ska jag träffa en arbetsterapeut på BUP ang. min äldsta dotter och hennes svårigheter med att känna av tid...hoppas att de har några smarta ideér som kan hjälpa henne och oss!

Så nu är det dags att göra kväll här hemma...ta fram kläder till barnen & packa deras väskor...och sedan sängen!

I morgon är det invägning!!!

"Say no more"

... jag läser/följer några adoptionsbloggar...

och jag lider verkligen med dem som väntar på sina små...för väntan är verkligen olidlig...

Såhär i efterhand så kan jag helt ärligt säga att den dagen vi fick våra barn i våra armar - så fanns inte den väntan som vi hade känt kvar...jag har också haft några i min bekantskapskrets som har fått vänta "för länge" och även för dem så tror jag att det har känts så...

När vi skickade våra handlingar till SydKorea, låg väntetiden på ca 3-5 mån från det att handlingarna skickats till att man skulle vara hemma med sitt barn...

Våra handlingar gick i väg i januari-97, så senast i Maj -97 borde vi vara hemma med vårt barn...men då bestämde sig SydKorea för att se över lagarna...så all adotion stod still...i Nov-97 fick vi vårt barnbesked och  i Jan-98 fick vi resa till Seoul och hämta vår dotter ! Det tog 12månader. I dagens adoptionsvärld är det ju ingenting...men för oss var det en evighet...eftersom vi hade räknat med 3-5 mån...

Så håll ut alla ni som väntar på era små!!!

Ni är snart där!