... i går kväll var jag på en föreläsning, under den rubriken, som vår lokalgrupp, AC,  hade ordnat...

Det var en bra kväll tycker jag...även om jag satt med tårar brännande under ögonlockena lite då och då...

När man sitter så där och lyssnar så blir allt så påtagligt...

i vardagen så trycker jag bort många av de tankar och ämnen som vi pratade om i går kväll...förmodligen så är det väl en försvarsmekanism...för att orka med vardagen...

Men jag fick också många tänkvärda tankar med mig!

Hon som var föreläsare menade att allt fokus oftast läggs på barnet/barnen när det blir problem...och hon menar att vi istället ska fokusera på hela familjen - klokt!

Att jobba och försöka förändra barnet som nog många som har barn med olika diagnoser gör...leder ju ingen vart...för den enda som jag kan förändra är ju mig själv...

Samt att livet kanske inte blev som jag tänkt mig...men hur många får sådana liv? och i så fall hur tråkigt skulle inte det vara när allt går som på räls - hela tiden???

Som sagt livet blev inte som jag tänkt mig men väldigt bra ändå!!!

Puss på er mina små trollungar!!!

... på nästan 6 veckor!!!!

Det känns helt underbart att det har gott så bra med den här metoden...

Nu är det förmodligen 6 veckor kvar innan jag ska börja äta igen...det är ju jag själv som bestämmer hur länge  jag ska hålla på...

Men mentalt så känns det bra att börja äta efter 12 veckor för mig...de kilon som jag har kvar då tänker jag "ta" efter semestern...

Nu har jag gjort helg :) jag öppnade i morse...så nu tänker jag åka och handla lite gott till familjen och sedan hämta barnen + en kompis som ska sova över hos oss...och så ska vi ut och njuta av vårvärmen!!!