...gör vi ju alla !

Men mina två äldsta växte i mitt hjärta!

Sedan när vi var en familj så hände det ofattbara...

jag blev gravid...

Det var SÅ svårt att ta in för mig då...jag kunde inte känna mig glad...jag hade ju min familj...vi var en adoptivfamilj... det var också väldigt jobbigt med alla reaktioner från nära och kära...för de tyckte ju

att det var fantastiskt!

...och det var det ju också - men inte just då...

Vi hade bara varit hemma med vår son i sex månader...han var fortfarande liten...

Det tog säkert fyra månader in i graviditeten innan jag började känna riktig glädje.

Vilka fantastiska barn jag har fått !

... har vi haft i dag ;-)

Nu är maken och barnen iväg till jobb och skola och det blev inte alls så många konflikter...

och vi var uppe lite tidigare än igår...sååå skönt!

Jag har ringt och bokat in ett besök på en specialskola

för barn med kommunikationssvårigheter, jag vet att vår dotter skulle få en väldigt bra skolgång där eftersom de utgår från varje barns enskilda behov i både undervisning och på raster...MEN det som jag är rädd för är att hon ska tappa de kompisar som hon har nu... Det är jättesvårt att veta vad som blir bäst...

Men nu har vi ialla fall besök inbokade på båda skolorna så det känns skönt...och så får vi ta ställning till vad vi ska välja efter det.