...kommer jag att fira Guldbröllop...

Det känns overkligt långt borta.

 I kväll så träffade vi min mans morbror och hans fru - de firar

Guldbröllop i år!

 De har levt och lever ett aktivt och rikt liv - de bilar hit till oss från södra delarna av Sverige !

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får följa min man och mina barn

till vår 50-åriga bröllopsdag !

...ja faktiskt så börjar jag att känna mig väldigt spänd inför morgondagens möte på BUP...

Vi ska träffas för att få ta del av resultatet av vår dotters möten med psykologen... Vi har ingen aning om vad de kommer att säga...inte mer än att vi har ställt in oss på en eventuell diagnos... nu är det så att vad som kommer att stå på ett papper inte är det viktiga för oss!

Vi vill veta vad vi kan göra och vad de kan hjälpa till med i skolan för att vår dotter ska fortsätta att trivas i skolan, att alla runt omkring henne kan få en förståelse för hur hon är...

I kväll är vi bjudna hem till farmor & farfar på en improviserad släktträff...maken kommer inte med...han jobbar sent...

Så vi hoppar över lilltjejens innebandy i kväll...